De senaste dagarna hade jag inte kunnat tänka mig ett liv utan Justin. Det började bli barnsligt hur mycket jag föll för Justin, och hur mycket jag älskade honom. Även om vi hade bråkat några få gånger, så kunde jag inte föreställa mig en bättre relation. Det var jag tacksam över, tacksam för att ha honom vid min sida.

”Aye Linn!”, hälsade Alfredo när han kom in genom dörren.

Vi befann oss i Justins studio och jag hade väntat otåligt på att Alfredo skulle komma och rädda mig från att dö av tristhet. Justin tillät mig inte att lyssna på när han gjorde sin musik, för att han jobbade med något om mig. Men några gånger som jag hade varit där, hade jag tjuvlyssnat, men jag hade inte hört något prat om mig. Det mesta som jag hörde var att Justin och Scooter skrattade, som alla andra i rummet. Det gjorde mig arg, att jag inte skulle få ha roligt med dem.

Justin hade kommit ut till mig i jämna mellanrum för att se vad jag gjorde, och den mesta saken jag spenderade på var min mobil. Jag hade läst det mesta hatet på twitter om  mig, men det hade lugnat ner sig efter en vecka. Folk började acceptera det när jag hade twittrat och skrivit att jag var lycklig. Justin hade också pratat om vårat förhållande på twitter, han hade skrivit ”Jag kommer ihåg mitt förflutna, men jag måste gå vidare”.

 Sen tillslut kunde den bli så tråkig att jag satte på Playstationet, sen när jag hade spenderat, något som kändes som en evighet, timmar på att spela GTA sneglade jag på pingisbordet för att spela mot mig själv. Men då tycket jag synd om mig själv att jag var så desperat efter att ha någon att vara med.

Vi kan säga kort, att jag helt enkelt var väldig uttråkad.

Men äntligen hade Alfredo kommit och tänkt att spendera tid med mig, och det var jag tacksam för.

”Aye”, sa jag tillbaka och kramade om honom. Han luktade manparfym, som alltid luktade gott.

”Hur mår du?”, frågade Alfredo efter han hade kramat mig.

”Jag mår bra, och du?”, frågade jag tillbaka och satte mig i soffan igen.

”Jag mår bra.” Alfredo log stort medans han lutade sig mot pingisbordet. Han var alltid glad. Han hade med sig sin skateboard, och jag ville så gärna åka.

”Kan jag få prova skateboarden?”, frågade jag och gick fram för att ta den.

”Nej, du kommer göra söder den”, sa Alfredo surt och kramade om skateboarden.

”Sluta”, sa jag och skrattade. Alfredo räckte den till mig och jag kollade mig omkring i rummet för att se om jag hade någon fri yta att åka på.

”Vi går till hallen”, sa Alfredo och gick ut ur dörren som han kom in genom, jag gick efter honom. Han började filma med sin mobil när jag skulle börja åka.

Jag började åka och trillade rakt på rummat så skateboarden åkte iväg utan mig på den.

Det gjorde ont i svanskotan och blundade hårt. ”Atch”, sa jag och försökte ställa mig och fick hjälp av den skrattandes Alfredo. Han skrattade så mycket att jag skrattade åt honom.

”Hur gick det?”, frågade han efter att han hade fått tillbaka andan.

”Ja, du”, sa jag och gick lite för att känna om det gjorde fortfarande ont.

Alfredo började gapskratta igen åt hur jag gick och filmade fortfarande. Jag satte mig ner på golvet igen för at inte ha ont.

”Fan”, sa jag och skrattade.

”Gör det ont?”, frågade Alfredo, slutade skratta och filma när han såg hur ont jag hade.

”Aa”, sa jag och suckade.

”Kom så går vi tillbaka till soffan”, sa Alfredo och hjälpte mig upp på fötter igen. Jag lutade mig mot honom medans vi gick in till soffan. Jag la mig försiktigt ner för att inte det skulle göra mer ont.

”Jag hämtar is”, sa Alfredo och gick till kylskåpet som stod i rummet. Han letade i frysen och kom tillbaka. Jag höll is påsen på punkten jag hade ont i och ryste till av den kalla berörningen.

”Tack så mycket”, sa jag och log till Alfredo och kände hur det genast kändes bättre.

Det kom hög musik från studion och jag undrade hur Justins nya album skulle låta.

”Har du hört Justins album?”, frågade jag Alfredo och jag såg på honom att han också lyssnade på musiken.

”Ja, har inte du?”, frågade han.

”Nej, Justin tillåter mig inte”, sa jag och kunde inte hålla mig för att få höra låtarna. ”Jag är ju hans flickvän, jag ska väl vara en av dem första som får höra hans låtar?”, sa jag och skrattade.

”Jo, men de flesta låtarna handlar om dig och han vill säkert att dem ska vara bra när du hör dem”, sa Alfredo.

Jag hade inte förstått förrän nu att Justin verkligen skrev låtar till mig.

”Men har inte du någon låt på din mobil eller?”, frågade jag och försökte få ur låten av Alfredo. Men det lyckades jag inte med, för han skakade på huvudet.

Scooter kom in i rummet för att hämta något att dricka. ”Vad gör ni då?”, frågade han medans han letade efter något gott.

”Inget speciellt”, sa jag och Alfredo i kör. Vi kollade på varandra och började skratta.

Scooter satte sig bredvid mig  soffan och såg is påsen som jag hade på ryggen. ”Vad har hänt?”, frågade han och såg allvarlig ut.

”Linn trillade på skateboarden, jag har en video!”, sa Alfredo och började skratta mer. Han tog upp mobilen och visade videon. Jag lutade över Scooters axel så jag kunde se videon jag också, och då såg jag att Alfredo hade lagt upp den på instagram.

”Fan Alfredo”, sa jag tyst och såg hur mycket likes videon hade fått, 90437.

Scooter började skratta högt och jag skrattade tyst. Jag led med mig över hur ont det gjorde.

”Har du ont fortfarande?”, frågade Scooter efter han hade fått tillbaka andan.

Jag ställde mig upp för att prova att gå. Det gjorde fortfarande lite ont, men det var inte farligt. ”Nej”, sa jag och satte mig bredvid Scooter igen.

”Men du går lite roligt”, sa Scooter och Alfredo börja skratta igen. Kan inte Alfredo bara sluta skratta åt mig?!

”Hur går det i studion?”, frågade jag för att byta samtalsämne.

”Jo, det går bra”, sa Scooter och jag hoppades att han skulle fråga om jag ville följa med in till studion.

Jag kollade på honom med stora ögon och han fattade vad jag menade.

”Okej, följ med en liten stund”, sa Scooter och jag hoppade upp från soffan och gick snabbt in i studion eftersom jag inte kunde springa för att det gjorde för ont.

När jag kom in i studion satt Justin med sin telefon i handen och skrattade åt något.

Jag satte mig tungt bredvid honom och kysste honom på kinden.

”Åh, hej älskling”, sa Justin och kysste mig på munnen.

Jag hade längtat efter hans läppar eftersom vi inte hade setts på tre timmar även fast vi var ett rum i mellan varandra.

”Jag kollade du på?”, frågar jag och Justin låser sin telefon.

”När du trillar”, sa Justin och skrattade. Han höll sin hand under min haka och kysste mig en lång stund.

”Åh, jag har saknat dig. Du måste tillåta mig att vara i studion med dig framöver, jag har så tråkigt utan dig”, sa jag och kysste Justin igen.

Justin log och ställde sig upp. ”Du kan få höra en låt om du vill?”, sa Justin och jag nickade ivrigt på huvudet.

”Sätt på all that matters”, sa Justin till en av killarna som satt bakom alla dem olika knapparna.

Alfredo och Scooter satte sig bredvid mig så jag satt emellan dem, och Justin gick in i det lilla rummet.

Musiken började spelas högt och Justin började sjunga. Jag lyssnade på texten, den sa mycket om låten. Jag kunde inte låta bli att tänka om låten handlade om mig. Den hade ett väldigt skönt gung i låten, och jag kunde sjunga med i refrängen efter jag hade hört den en gång.

”You make me complete”, sjöng Justin och kollade på mig genom glaset. Han sjöng med känsla och jag började rysa av hans fantastiska röst.

Justins blick förklarade så mycket medans han sjöng låten. Han sjöng med en viss känsla som fick mig att känna hans kärlek till mig.

När han hade slutat sjunga gick jag in i det lilla rummet. Justin gick fram till mig och jag kramade om honom. Han tänkte samma sak som mig, jag kunde se det på honom. Låten var till mig, vi älskade varandra och kärlek överklassade allt.

”Jag älskar dig Linn”, viskade Justin i mitt öra och kysste mig.

”Och jag älskar dig”, sa jag och kysste honom ännu en gång.

__________________________________________________________________________________________________

Jag har tappat lite av lustan att skriva, men jag kommer lägga upp ett kapitel ibland. Jag kommer inte hajpa bloggen så mycket mer, eftersom jag inte skriver lika mycket som jag gjorde i början. Vi får ju se hur det går med bloggen nu. 

Det är en person som har kollat min blogg varje dag, och jag vill ge dig en stor kram. Jag vet inte vem du är, men du förtjänar en stoooor kram. Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Saknar att skriva och skulle så gärna vilja skriva ett slut på berättelsen, men har inte tid. Har verkligen inte det.  ...

”Ska vi dra hem eller?”. frågade jag när Justin packade ihop sina saker. ”Jag måste vara kvar ungefär en timme till”, sa Justin och himlade med ögonen. ”Hur mycket är klockan?”, frågade jag och kollade på mobil...

Direkt när jag och Justin kom in i hans hus och vi var ensamma, frågade jag vad det handlade om tidigare. ”Vill du verkligen veta?”, frågade Justin tveksamt och satte sig tungt på soffan. Jag nickade ivrigt och satte mig bredvid honom...

Förlåt för att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har haft väldigt många andra saker att göra. Jag märkte att när jag la upp ett kapitel varje dag så hade jag ingen tid för läxor eller absolut det viktigaste mina vänner. Jag har ändå märkt at...

Klockan var fem och Justin hade pratat med Alfredo, Scooter och Kenny och vi skulle ses vid restaurangen klockan 7. Jag och Justin hade badat i min pool och legat i solen hela dagen. Jag tog en dusch och satte på mig kläder som passad bra till middag...