Saknar att skriva och skulle så gärna vilja skriva ett slut på berättelsen, men har inte tid. Har verkligen inte det. 

”Ska vi dra hem eller?”. frågade jag när Justin packade ihop sina saker.

”Jag måste vara kvar ungefär en timme till”, sa Justin och himlade med ögonen.

”Hur mycket är klockan?”, frågade jag och kollade på mobilen. Hon var 8.35 på kvällen.

Jag suckade och gick tillbaka in i pingisrummet. Justin kom efter mig och virade sina armar runt min midja.

”Jag är ledsen att du behöver vänta på mig så mycket.” Justin smekte min kind med baksidan av hans hand. Jag kysste hans hand när han smekte mig på mina läppar med hans fingrar.

Jag snurrade runt så jag var ansikte mot honom. Jag log mot honom, och han skrattade tyst.

”Vad är det?”, frågade jag och lutade mig mot Justins kropp. Han andades tungt och avslappnade. Jag kände hur trött jag började bli.

”Du är bara så fin”, sa han och skrattade tyst igen.

Jag kollade upp på hans ansikte. Hans ögon så trötta ut, men fortfarande lika vackra. Jag lutade sedan mitt huvud mot hans axel. Jag andades i takt med hans andetag. Jag blundade mina ögon och tänkte på hur skönt det skulle vara att krypa ner under täcket.

”Justin?”, sa jag sen och kollade upp på hans ögon igen.

”Mm”, sa han och öppnade hans ögon och kollade ner på mig.

”Låten du visade för mig..”, började jag och tänkte på den underbara låten. ”Den var verkligen jätte bra. Absolut en av dem bästa”, sa jag.

Justin log stort och kysste mig på kinden. ”Jag är glad att du gillade den, den är ju till dig”, sa han och log större.

”Jag älskar den”, sa jag.

Då ringde min telefon och jag stönade högt. Justin började skratta och släppte taget om mig.

”Nej, håll om mig”, sa jag, tog upp telefonen och kramade om Justin igen. ”Hallå”, svarade jag i luren.

”Hej Linn, det är Carrie”, sa Carrie.

”Hej Carrie”, sa jag.

”För inspelningen av Own It så ska du åka till Paris imorgon”, sa hon.

”Åh juste”, sa jag. Jag hade helt glömt bort att jag skulle vara med i Drakes musikvideo. ”När åker planet?”, frågade jag och bad till Gud att det inte skulle vara ett tidigt plan.

”Klockan 9 på morgonen”, sa hon. Inte så tidigt, men ändå. ”Jag har hyrt en bil som hämtar upp dig klockan 7”, sa Carrie.

”Okej. Vi hörs imorgon”, sa jag och kände mig mer trött av tanken att jag sa gå upp så tidigt imorgon.

”Packa ikväll och gå och lägg dig tidigt. På kvällen ska ni ha eran första inspelnig, så du kan inte vara trött”, sa Carrie.

”Okej, god natt”, sa jag.

”God natt”, sa hon och la på.

”Tagga Paris imorgon då”, sa Jag på svenska när jag hade lagt ner mobilen i min bakficka.

”Va?”, sa Justin och skrattade.

”Jag ska till Paris imorgon för inspelning”, sa jag och log.

”Va? Har jag missat något?” Justin var lika trött om jag.

”Jag ska ju vara med i Drakes nya låt Own It musikvideo”, sa jag och skrattade.

”Ja, juste”, sa han och skrattade.

”Vad är så roligt?”, frågade jag och slog honom lätt på axeln.

”Nej, men du kommers säkert behöva naken eller något i musikvideon”, sa Justin och gjorde ett busigt leende.

Jag fnittrade. ”Your nasty”, sa jag och lös gjorde mig i hans armar.

”Bara för dig”, sa han och kollade upp och ner på min kropp. Han bet sig i läppen och det gjorde mig galen.

”Åh Justin”, suckade jag och kysste honom, hårt. ”Följer du med till Paris?”, frågade jag och kunde inte sluta tänka på hur perfekt det skulle vara. Han och jag, i Paris.

”Linn, hur gärna jag än vill så går det inte. Jag måste jobba klart med låtarna så de kan bli klara någon gång”, sa Justin och suckade.

”Du jobbar för hårt”, klagade jag och kollade på honom med en bekymrad blick.

”You gotta do, what you gotta do”, sa Justin och skrattade.

”Sant”, sa jag. Besviken blev jag att inte Justin kunde följa med, men han har ju också ett jobb som han bara inte kan släppa. ”Men jag kommer inte kunna sluta tänka på dig när jag är i Paris, och jag ska köpa så mycket till dig.”

”Du ska inte köpa något”, sa Justin och han menade det.

”Jo”, sa jag. Envis var jag, men jag kunde inte åka till Paris utan att inte köpa något till honom.

”Om du gör det så kommer jag må dåligt”, sa han och gjorde en ledsen min med munnen.

”Varför då?”, frågade jag och skrattade åt hur barnslig han var.

”Jag vill köpa saker till dig, inte att du ska köpa till mig”, sa Justin. ”Vad önskar du dig?”, frågade han.

”Justin, jag kommer köpa något till dig ändå om du inte vill.”

”Men du får inte.”

”Jo.”

”Nej.”

”Jo.”

”Neeej Linn.”

”Jooo Justin. Gå till studion och gör klart dina låtar så vi kan komma hem någon gång”, sa jag och sparkade honom på rumpan.

”Puss puss”, sa han och gick skrattandes in i studion.

Efter 40 minuter kom Justin tillbaka in i rummet.

”Är du redo för att åka älskling?”, frågade han gick fram till soffan som jag satt i.

Jag älskar när han kallar mig för älskling, det finns inget bättre förutom själva han.

Jag tog mig väska och tog Justins hand i min. Vi gick till garaget där Justins bil stod.

När Justin skulle köra ut ur garaget kom massa papparazzis fram och knäppte av många bilder.

Justin tog min hand och styrde med ena handen. Han körde långsamt för att kunna komma förbi.

Jag gömde mitt ansikte med min hand. Papparazzis hade blivit som galna när det hade kommit ut att jag och Justin var tillsammans. Justins fans hade också blivit som galna, och vårat förhållande var överallt kändes det som.

Jag skulle gärna vilja ha ett privat förhållande med Justin, men det går inte och jag måste acceptera det. Jag är helst jagad av papparazzis istället för att vara utan Justin.

”Hur är det älskling?”, frågade Justin när vi hade kört ifrån folkmassan.

”Det är bra”, sa jag och log. Även om det kändes obehagligt att de tog så många bilder, så kändes det bra att jag var med Justin. 

De senaste dagarna hade jag inte kunnat tänka mig ett liv utan Justin. Det började bli barnsligt hur mycket jag föll för Justin, och hur mycket jag älskade honom. Även om vi hade bråkat några få gånger, så kunde jag inte föreställa mig en bättre relation. Det var jag tacksam över, tacksam för att ha honom vid min sida.

”Aye Linn!”, hälsade Alfredo när han kom in genom dörren.

Vi befann oss i Justins studio och jag hade väntat otåligt på att Alfredo skulle komma och rädda mig från att dö av tristhet. Justin tillät mig inte att lyssna på när han gjorde sin musik, för att han jobbade med något om mig. Men några gånger som jag hade varit där, hade jag tjuvlyssnat, men jag hade inte hört något prat om mig. Det mesta som jag hörde var att Justin och Scooter skrattade, som alla andra i rummet. Det gjorde mig arg, att jag inte skulle få ha roligt med dem.

Justin hade kommit ut till mig i jämna mellanrum för att se vad jag gjorde, och den mesta saken jag spenderade på var min mobil. Jag hade läst det mesta hatet på twitter om  mig, men det hade lugnat ner sig efter en vecka. Folk började acceptera det när jag hade twittrat och skrivit att jag var lycklig. Justin hade också pratat om vårat förhållande på twitter, han hade skrivit ”Jag kommer ihåg mitt förflutna, men jag måste gå vidare”.

 Sen tillslut kunde den bli så tråkig att jag satte på Playstationet, sen när jag hade spenderat, något som kändes som en evighet, timmar på att spela GTA sneglade jag på pingisbordet för att spela mot mig själv. Men då tycket jag synd om mig själv att jag var så desperat efter att ha någon att vara med.

Vi kan säga kort, att jag helt enkelt var väldig uttråkad.

Men äntligen hade Alfredo kommit och tänkt att spendera tid med mig, och det var jag tacksam för.

”Aye”, sa jag tillbaka och kramade om honom. Han luktade manparfym, som alltid luktade gott.

”Hur mår du?”, frågade Alfredo efter han hade kramat mig.

”Jag mår bra, och du?”, frågade jag tillbaka och satte mig i soffan igen.

”Jag mår bra.” Alfredo log stort medans han lutade sig mot pingisbordet. Han var alltid glad. Han hade med sig sin skateboard, och jag ville så gärna åka.

”Kan jag få prova skateboarden?”, frågade jag och gick fram för att ta den.

”Nej, du kommer göra söder den”, sa Alfredo surt och kramade om skateboarden.

”Sluta”, sa jag och skrattade. Alfredo räckte den till mig och jag kollade mig omkring i rummet för att se om jag hade någon fri yta att åka på.

”Vi går till hallen”, sa Alfredo och gick ut ur dörren som han kom in genom, jag gick efter honom. Han började filma med sin mobil när jag skulle börja åka.

Jag började åka och trillade rakt på rummat så skateboarden åkte iväg utan mig på den.

Det gjorde ont i svanskotan och blundade hårt. ”Atch”, sa jag och försökte ställa mig och fick hjälp av den skrattandes Alfredo. Han skrattade så mycket att jag skrattade åt honom.

”Hur gick det?”, frågade han efter att han hade fått tillbaka andan.

”Ja, du”, sa jag och gick lite för att känna om det gjorde fortfarande ont.

Alfredo började gapskratta igen åt hur jag gick och filmade fortfarande. Jag satte mig ner på golvet igen för at inte ha ont.

”Fan”, sa jag och skrattade.

”Gör det ont?”, frågade Alfredo, slutade skratta och filma när han såg hur ont jag hade.

”Aa”, sa jag och suckade.

”Kom så går vi tillbaka till soffan”, sa Alfredo och hjälpte mig upp på fötter igen. Jag lutade mig mot honom medans vi gick in till soffan. Jag la mig försiktigt ner för att inte det skulle göra mer ont.

”Jag hämtar is”, sa Alfredo och gick till kylskåpet som stod i rummet. Han letade i frysen och kom tillbaka. Jag höll is påsen på punkten jag hade ont i och ryste till av den kalla berörningen.

”Tack så mycket”, sa jag och log till Alfredo och kände hur det genast kändes bättre.

Det kom hög musik från studion och jag undrade hur Justins nya album skulle låta.

”Har du hört Justins album?”, frågade jag Alfredo och jag såg på honom att han också lyssnade på musiken.

”Ja, har inte du?”, frågade han.

”Nej, Justin tillåter mig inte”, sa jag och kunde inte hålla mig för att få höra låtarna. ”Jag är ju hans flickvän, jag ska väl vara en av dem första som får höra hans låtar?”, sa jag och skrattade.

”Jo, men de flesta låtarna handlar om dig och han vill säkert att dem ska vara bra när du hör dem”, sa Alfredo.

Jag hade inte förstått förrän nu att Justin verkligen skrev låtar till mig.

”Men har inte du någon låt på din mobil eller?”, frågade jag och försökte få ur låten av Alfredo. Men det lyckades jag inte med, för han skakade på huvudet.

Scooter kom in i rummet för att hämta något att dricka. ”Vad gör ni då?”, frågade han medans han letade efter något gott.

”Inget speciellt”, sa jag och Alfredo i kör. Vi kollade på varandra och började skratta.

Scooter satte sig bredvid mig  soffan och såg is påsen som jag hade på ryggen. ”Vad har hänt?”, frågade han och såg allvarlig ut.

”Linn trillade på skateboarden, jag har en video!”, sa Alfredo och började skratta mer. Han tog upp mobilen och visade videon. Jag lutade över Scooters axel så jag kunde se videon jag också, och då såg jag att Alfredo hade lagt upp den på instagram.

”Fan Alfredo”, sa jag tyst och såg hur mycket likes videon hade fått, 90437.

Scooter började skratta högt och jag skrattade tyst. Jag led med mig över hur ont det gjorde.

”Har du ont fortfarande?”, frågade Scooter efter han hade fått tillbaka andan.

Jag ställde mig upp för att prova att gå. Det gjorde fortfarande lite ont, men det var inte farligt. ”Nej”, sa jag och satte mig bredvid Scooter igen.

”Men du går lite roligt”, sa Scooter och Alfredo börja skratta igen. Kan inte Alfredo bara sluta skratta åt mig?!

”Hur går det i studion?”, frågade jag för att byta samtalsämne.

”Jo, det går bra”, sa Scooter och jag hoppades att han skulle fråga om jag ville följa med in till studion.

Jag kollade på honom med stora ögon och han fattade vad jag menade.

”Okej, följ med en liten stund”, sa Scooter och jag hoppade upp från soffan och gick snabbt in i studion eftersom jag inte kunde springa för att det gjorde för ont.

När jag kom in i studion satt Justin med sin telefon i handen och skrattade åt något.

Jag satte mig tungt bredvid honom och kysste honom på kinden.

”Åh, hej älskling”, sa Justin och kysste mig på munnen.

Jag hade längtat efter hans läppar eftersom vi inte hade setts på tre timmar även fast vi var ett rum i mellan varandra.

”Jag kollade du på?”, frågar jag och Justin låser sin telefon.

”När du trillar”, sa Justin och skrattade. Han höll sin hand under min haka och kysste mig en lång stund.

”Åh, jag har saknat dig. Du måste tillåta mig att vara i studion med dig framöver, jag har så tråkigt utan dig”, sa jag och kysste Justin igen.

Justin log och ställde sig upp. ”Du kan få höra en låt om du vill?”, sa Justin och jag nickade ivrigt på huvudet.

”Sätt på all that matters”, sa Justin till en av killarna som satt bakom alla dem olika knapparna.

Alfredo och Scooter satte sig bredvid mig så jag satt emellan dem, och Justin gick in i det lilla rummet.

Musiken började spelas högt och Justin började sjunga. Jag lyssnade på texten, den sa mycket om låten. Jag kunde inte låta bli att tänka om låten handlade om mig. Den hade ett väldigt skönt gung i låten, och jag kunde sjunga med i refrängen efter jag hade hört den en gång.

”You make me complete”, sjöng Justin och kollade på mig genom glaset. Han sjöng med känsla och jag började rysa av hans fantastiska röst.

Justins blick förklarade så mycket medans han sjöng låten. Han sjöng med en viss känsla som fick mig att känna hans kärlek till mig.

När han hade slutat sjunga gick jag in i det lilla rummet. Justin gick fram till mig och jag kramade om honom. Han tänkte samma sak som mig, jag kunde se det på honom. Låten var till mig, vi älskade varandra och kärlek överklassade allt.

”Jag älskar dig Linn”, viskade Justin i mitt öra och kysste mig.

”Och jag älskar dig”, sa jag och kysste honom ännu en gång.

__________________________________________________________________________________________________

Jag har tappat lite av lustan att skriva, men jag kommer lägga upp ett kapitel ibland. Jag kommer inte hajpa bloggen så mycket mer, eftersom jag inte skriver lika mycket som jag gjorde i början. Vi får ju se hur det går med bloggen nu. 

Det är en person som har kollat min blogg varje dag, och jag vill ge dig en stor kram. Jag vet inte vem du är, men du förtjänar en stoooor kram. Puss

Direkt när jag och Justin kom in i hans hus och vi var ensamma, frågade jag vad det handlade om tidigare.

”Vill du verkligen veta?”, frågade Justin tveksamt och satte sig tungt på soffan.

Jag nickade ivrigt och satte mig bredvid honom. Såklart jag ville veta.

”När vi kom.. Du hörde det inte..”, började Justin och tog ett djup andetag innan han fortsatte att berätta. ”Så skrek dem massa dumma saker, jag vill inte gå in på detalj. Jag vet hur ledsen du blir”, sa Justin och kramade om mig. ”Jag är ledsen att jag inte kan skydda dig mot deras ord.”

”Justin, nej. Jag visste att vi skulle få hat och du kan inte skydda mig mot allt”, sa jag och spelade att jag inte brydde mig. Jag blev ledsen, men jag hade inte ens hört vad dem hade sagt. Men jag visste att det inte var ord som jag skulle bli glad åt. Jag hade blivit så glad åt tjejen att jag inte hade märkt allt hat, och det var därför jag älskade alla mina fans. Jag visste att jag inte hade så många, men tillräckligt.

”Men jag vill så gärna.”

”Men du kan inte din idiot”, sa jag och fnittrade. Jag lutade mig fram och Justin kysste mig med ett leende på läpparna.

”Jag visste att vi skulle få hat, men jag orkar inte bry mig. Jag tänker inte låta det förstöra oss”, sa jag. Jag ville verkligen inte att all media skulle göra så att Justin och jag inte skulle känna oss trygga med varandra. Det var det sista jag ville, för Justin har fått mig att känna saker som jag aldrig har känt tidigare och jag tänker absolut inte släppa honom.

”Jag tänker aldrig låta det hända.” Justin höll om mig och jag blundade. Jag var precis på att slumra till när jag fick ett sms och det vibrerade i fickan.

Det var Carrie. ”Linn, skönt för dig och Justin. Men jag råder dig att inte gå in på twitter på ett tag.”

Jag hade inte berättat för henne om att jag och Justin hade bestämt oss för att visa att vi var tillsammans idag, så hon måste ha fått reda på det genom internet. Det måste stå massa saker om mig och Justin. Carrie måste ha läst allt hat om mig.

Jag visste, men jag ville inte tänka på det och det var därför jag skulle följa hennes råd.

Hon ringde några minuter efter hon hade smsat.

”Hej Carrie”, sa jag och jag bort till Justins kök så jag kunde prata ostört.

”Hej Linn. Vad gör du?”, frågade Carrie.

”Jag är med Justin. Är det något speciellt?”, frågade jag.

”Ja. Jag fick precis ett samtal från en musikvideo producent och han frågade om du skulle vilja medverka, och det är inte till vem som helst musik video utan Drake”, sa Carrie och jag kunde inte fatta vad hon sa.

”Vänta, vad sa du?”, frågade jag andfått.

”Du ska vara med i Drakes musik video”, sa hon igen och skrattade i luren.

Jag började skrika och fick svårt att andas. ”OMG!”, sa jag och började hoppa på stället.

Justin kom bakom mig. ”Vad är det Linn?”, frågade Justin med ett stort leende.

”Jag ska vara med i Drakes musik video!”, sa jag och kastade mig i Justins famn. Han kysste mig på kinden och skrattade.

”Linn, va inte så förvånad. Jag läste Vouge tidingen som du är på omslaget som kom ut igår och jag har kollat i dem nyaste tidningarna, du är med i varje. Nästan i alla tidingar är du den coolaste tjejen levande just nu”, sa Carrie. Jag hade gjort mycket jobb medans jag och Justin hade varit ihop men jag hade aldrig kollat i tidingarna och vad som stod om mig. Jag hade inte haft någon tid.

Bara för några veckor sen var jag bara känd inne i mode världen, men ju mer med tiden hade jag bara blivit kändare och kändare. Jag skrattade åt tanken, men sen kom jag på vad dem hade skrikit utanför restaurangen. Är det så folk kommer tänka om mig nu när jag är ihop med Justin? Det verkade helt absurt att folk skulle ändra sin åsikt bara för mitt privatliv.

Carrie och jag bestämde oss för att ses imorgon och sen la jag på.

”Jag är jätte glad för din skull”, sa Justin och virade sina starka armar om mig hårdare.

Jag hade träffat Drake några gånger innan. Jag hade träffat honom på hans konsert en gång och jag älskar hans musik.

Att Justin verkligen var glad för min skull gjorde mig lycklig. Bara att höra hans röst eller att se hans leende gjorde mig lycklig.

Han höll mig hårt om mig och jag andades in hans doft.

”Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna allt det här”, andades jag. ”Speciellt dig.” Jag kollade upp mot Justin så jag kunde se hans vackra ansikte.

”Du förtjänar allt på hela jorden som gör dig lycklig”, sa Justin och höll sina händer om mina kinder.

”Du gör mig lycklig så snälla lämna mig inte”, sa jag och höll om honom hårt. Jag kände mig liten i hans armar. Men på ett bra sätt, som om han kunde skydda mig mot allt.

”Jag går ingenstans”, sa Justin och skrattade som om det var det självklaraste.

Jag gick från hans famn och gick upp till hans badrum ovan våningen för att göra mig i ordning. Jag tog av mig mina kläder för att ta en dusch och satte igång den. Jag njöt medans dem sköna varma vattendropparna rann ner för min kropp.

Jag kände två händer på mina höfter och ryckte till. Jag kollade snabbt bakom mig och Justin stod bakom mig, naken.

”Jag behövde också ta en dusch”, sa han och bet sig i läppen.

Jag fnittrade och kysste honom. Han drog sina fingrar genom mitt blöta hår och jag rörde vid hans axel försiktigt medans jag kysste honom hårt.

”Åh Linn”, suckade han och han andades tungt.

Dagen efter vaknade jag med huvudvärk. Jag satte mig upp i sängen och sträckte på mig. Jag kände med handen på andra sidan sängen och Justin låg inte där. Jag gick upp ur sängen och märkte att det låg en blodfläck på lakanet. Jag sprang snabbt in i Justins badrum och satte på mig mina underkläder och la papper i trosan för att stoppa blodet.

Jävla mens, alltid ska förstöra. Jag gick in i Justins rum igen och drog bort lakandet från sägnen för att bädda nytt innan han skulle se blodfläcken. Som tur var hade det inte läckt igenom på madrassen. Jag satte på mig en av mina tröjor som jag hade i Justins rum. Jag gick ner med lakanet för att gå till tvättstugan.

”Hej älskling”, sa Justin. Han satt i soffan och höll på med sin mobil.

”Heej, jag ska bara tvätta lakanet”, sa jag och började gå till tvättstugan.

”Varför?”, ropade han bakom mig och gick fram till mig.

Jag vände mig om till Justin och tvekade. ”Jag mensade över den”, sa jag och bet mig i insidan av min kind.

Justin började gapskratta och jag himlade med ögonen. Jag gick till tvättrummet och stoppade in lakanet i tvättmaskinen.

Justin kom bakom mig och hjälpte mig med att hälla i tvättmedlet. Han fnittrade när han kollade på mig och jag kollade surt på honom. Jag kunde inte hjälpa det, jag blev alltid så sur när jag hade mens. Speciellt när jag hade ont någonstans.

”Vad är det som är så roligt?”, frågade jag Justin och drog upp händerna som man brukade göra när man frågade något.

”Inget”, sa Justin och jag såg att han verkligen ansträngde sig för att inte skratta.

Jag gick ifrån honom upp till hans sovrum igen. Jag letade i min väska efter en binda och gick sedan in i badrummet.

När jag kom ut igen slängde jag mig på sängen och kände hur smärtan började ta sig i magen. ”Fan”, sa jag högt och suckade.

Justin kom in i rummet. ”Vad är det Linn?”, frågade han och jag kunde se att han fortfarande ansträngde sig för att inte skratta.

Jag fattade verkligen inte vad det var han skrattade åt, men det gjorde mig bara mer och mer arg.

”Sluta Justin”, suckade jag tyst och la mig undertäcket. Jag ville så gärna slå på något, men kunde inte förmå mig för att låta Justin se mig så arg för inget.

”Förlåt Linn”, sa Justin och kröp ner bredvid mig och höll om mig.

”Justin, sluta. Jag vill gärna ha lite space”, sa jag och gick upp ur sängen.

”Vill du ha något?”, sa Justin och gick också upp för sängen och ställde sig bredvid mig. Han la sin hand på min axel.

”Nej, jag kan sköta mig själv”, sa jag irriterat och gick ut ur rummet, ner till köket för att ta en smärtlindrade tablett.

Han kom efter mig och stod och kollade på medans jag svalnade tabletten.

”Sluta stirra”, sa jag och kollade trött på honom.

”Men vad vill du att jag ska göra för att få dig och må bättre?”, sa Justin. Jag skulle ha tyckt att det var gulligt, men just nu kändes det som att allt var bajs.

”Kan jag inte få ta hand om mig själv?!”, skrek jag och gick förbi honom.

”Jag är ledsen Linn”, sa han och gick bakom mig. Jag gick upp för trappan.

Jag kollade bak på honom och såg att han orolig ut. ”Det behöver du inte vara, tyck inte synd om mig”, sa jag och började gå igen.

”Linn, nu är du barnslig”, sa Justin och gick fortfarande efter mig.

”Du har fan ingen aning hur det känns att ha mensvärk och du för det fan inte bättre att säga att jag är barnslig!”, sa jag och höjde händerna.

”Jag är ledsen, men jag vet inte hur jag ska göra för att få dig att må bättre!”, skrek Justin tillbaka.

Jag blev irriterad för att han skrek till mig, men jag hade gjort det mot honom. ”Är du klar?”, sa jag och kollade irriterat på honom och såg att han blev sårad, men jag orkade inte bry mig.

”Är du såhär när man lär känna dig?!”, sa Justin och stod vid dörröppningen.

Jag visste att jag betedde mig gräsligt och han måste vara helt chockad eftersom han aldrig hade sett mig arg på det här sättet.

”Ja”, sa jag tyst och kände hur skuld känslorna började krypa i mig för jag hade varit så dum mot Justin. Jag kröp under täcket la mig på andra sidan så jag hade min rygg mot Justin där jag låg.

Det blev tyst och jag stirrade bara framför mig. Efter en stund när det hade känt som en evighet kollade jag mig bakom min axel för att se om Justin fortfarande stod kvar. Han stod kvar och bara stod och kollade på mig. Jag satte mig upp i sängen och kollade ledset på honom.

”Oj, förlåt. Får jag inte kolla på dig längre?”, sa Justin, nu var det han som var irriterad och jag kunde inte tycka att han hade mer rätt. Han vände ryggen mot mig och gick ut ur rummet.

”Nej Justin, stanna. Jag är ledsen för att jag sa så”, sa jag kollade ner på täcket. Jag skämdes, och Justin visste att jag gjorde det.

”Varför blir du så irriterad?”, frågade Justin och satte sig bredvid mig.

”Jag vet inte, jag bara blir så när jag har min fucking mens”, sa jag och höll om min mage. Det krampade hela tiden och det kändes som om någon slog mig. Jag stönade och bet ihop. Huvudet dunkade och jag försökte andas för att lugna ner smärtan. Du var som att min mens blev sur på mig för att jag sa så.

”Linn, det är okej. Jag triggade ju igång det lite att skratta”, sa Justin och virade sina armar runt min midja så jag satt mellan hans ben.

”Lite? Ganska mycket”, sa jag och fnittrade.

”Okej, okej. Mycket”, sa Justin och han skrattade också.

Jag stönade till igen av smärtan från magen. Justin märkte det den här gången och kollade oroligt på mig.

”Vill du ha något? Ska jag hämta en smärtlindrande?”, frågade Justin och var redan på väg ut ur rummet.

”Nej, det är bra. Jag har redan tagit en, och det bästa nu är nog bara om du håller om mig”, sa jag, Justin log och la sig bredvid mig. Hans varma händer på min mage lindrade min smärta, mot allt. 

_________________________________________________________________________________________________

Ja, jag vet. Har inte skrivit något på länge. Men ingen har ju riktigt saknat mig, men nu ska jag försöka fortsätta som vanligt. Jag har ju så mycket idèer och jag kan inte vänta tills bloggen kommer bli bra igen! Kommentera gärna hur du skulle vilja läsa om fanfictionen så kanske jag kommer skriva ett inlägg som är till dig! Ha det bra, puss

Förlåt för att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har haft väldigt många andra saker att göra. Jag märkte att när jag la upp ett kapitel varje dag så hade jag ingen tid för läxor eller absolut det viktigaste mina vänner.
Jag har ändå märkt att ingen har regerat på att jag inte har skrivit.. Men jag ska försöka skriva ikväll! :)

Klockan var fem och Justin hade pratat med Alfredo, Scooter och Kenny och vi skulle ses vid restaurangen klockan 7. Jag och Justin hade badat i min pool och legat i solen hela dagen. Jag tog en dusch och satte på mig kläder som passad bra till middagen, och Justin duschade efter mig. Jag sminkade mig och Justin gjorde sig också klar, sen var det dags att åka.

När vi satt i Justins bil och klockan var kvart i sju så ringde Justins telefon och det var Alfredo.

”Tja”, svarade Justin och med en fokuserad blick på vägen. ”Ja, vi är på väg. Vi ses där om några minuter,” sa han och la på.

”Är dem där?”, frågade jag.

”Ja, och det var mycket papparazzis där”, sa Justin och jag såg hur irriterad han var. Han hade berättat för mig, att hur mycket han än älskade att vara sångare så var inte lätt med att folk som ville komma åt hans privatliv. Och det förstod jag, för varje gång jag och Justin hade varit tillsammans på en offentlig plats så kunde inte vi vara ensamma. Det kändes som att någon skulle hoppa på oss vilken sekund som helst.

Jag suckade och kollade ut för fönstret. Jag visste att vi aldrig skulle kunna få ett privat förhållande, men det hörde till. Jag kunde inte bara ge upp på vårt förhållande för den orsaken, även hur jobbigt det var. Jag älskar honom för mycket. Om jag ville vara ihop med honom så måste jag räkna med det här, och jag är redo för det.

”Justin, jag tror jag vill visa att vi är ihop”, sa jag och kollade hoppfullt på honom.

Han sken upp med ett stort leende. ”Jag älskar dig Linn, det gör jag verkligen.” Han kollade snabbt på mig, men behövde kolla på vägen igen.

”Och jag älskar dig”, sa jag och kysste honom på kinden.

När vi kom fram stod det väldigt många papparazzis utanför restaurangen och dem såg Justin bil och sprang fram till den. Vi gick ut ur bilen och vi hörde många skrika. Kenny kom till oss gjorde så vi kunde komma in till restaurangen. Medans vi gick in höll jag och Justin varandra i handen. Folk började skrika frågar som ”Är ni ihop?!” ”Kyss varandra!”

Jag små log lite åt vad dem skrek åt oss. Jag trodde det skulle vara mycket värre, att dem skulle skrika dumma saker om oss och kritiksera vårt förhållande.

”Det gick ju bra”, sa jag och log stort mot Justin. Han såg lika nöjd ut som jag och kysste mig. Jag såg att det började blixtra av att kameror började ta bilder och folk trängdes utanför dörren. De var så galna bara för att få en bild på oss.

Jag märkte sedan att det var en ganska liten restaurang och den var helt tom på folk, fast det bara var ett fåtal bord. Jag såg Alfredo sitta vid ett av borden och pratade med Scooter som satt mitt emot honom.

”Tjena boys”, sa jag och Scooter och Alfredo ställde sig upp för att krama om mig. Jag kramade Scooter först och sedan Alfredo.

”My homie”, sa Alfredo och log stort innan han kramade om mig. Jag skrattade i hans famn. Jag kände mig så glad.

Vi satte oss ner och jag satte mig bredvid Justin och höll honom i handen under bordet. Han log blygt åt mig och jag kysste honom på kinden och fnittrade.

”Vad ska man beställa?”, frågade jag alla och tog upp menun.

”Pizzorna är skit goda”, sa Kenny.

”Men det får jag inte äta”, sa jag och skrattade lite stelt. Jag fick inte äta något som innehöll så mycket kolhydrater för min diet och för mitt jobb. Jag hade alltid älskat pizza, men jag hade nästan glömt bort smaken efter att inte ha ätit det på tre år.

”Varför då?”, frågade Kenny chockat. Jag trodde att han visste att jag var modell.

”Jag är ju modell och det är ganska stränga regler”, sa jag och ryckte på axlarna.

”Ah, juste. Det är ju svårt att missa när Justin springer unt och visar varje bild på dig själv som du har lagt upp på twitter”, sa Kenny och skrattade.

Hela bordet började skratta, jag också. Justin skrattade lite tyst och kollade blygt ner på hans händer. Jag tog mitt inger under hans haka så att han kollade på mig och kysste honom.

”Berätta lite om ditt jobb”, sa Scooter som alltid tyckte att det var så intressant med olika jobb. Han var så intresserad i allt att det nästan var löjligt, men jag tyckte om det med honom. ”Vad vill du veta?”, frågade jag.

”Vad är det bästa med att vara modell?”, frågade han och alla i bordet verkade intresserade.

Jag behövde tänka efter ett tag, för att det fanns många saker som var bra. ”Jag älskar att resa, och jag har fått resa till så många olika länder. Och så har jag fått åka till många modevisningar och träffat många coola personer.” Det jag menade med den meningen var mer inriktad till Justin, men jag hade träffat många coola personer som var i mode branschen. ”Det bästa jobbet jag har gjort är nog var nog på Victoria Secret Fashion Show.”

”Jag kommer ihåg att jag och Justin såg dig på tv!”, sa Alfredo och pekade på mig.

”Du var inte med när Justin var gäst artist?”, frågade Kenny.

”Nej, jag var faktiskt sjuk då”, sa jag. ”Jag har varit med i alla år efter den gången.”

Middagen var mysig, jag hade lärt känna Kenny lite mer och jag älskade honom. Han var så positiv och han berättade massa historier om Justin när han var mindre. Jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen.

Vi gick ut ur restaurangen, en stor folkmassa var fortfarande kvar och hade väntat på att vi skulle komma ut. Kenny hade ringt några till livvakter så vi skulle komma ut.

Många skrek Justins namn, han gick före mig och höll mig i handen men jag hörde en tjej som skrek mitt namn som var precis bakom en av dem stora livvakterna. Jag släppte Justins hand och gick fram för att hälsa på henne. ”Hej älskling”, sa jag till henne och hon gav mig hennes telefon så jag skulle ta kort på oss. Hon såg helt chockad ut och det såg ut som hon skulle börja gråta.

”Oh”, sa jag och kramade om henne. Hon började gråta och jag fick tårar i ögonen. Att en sån fin tjej kunde bli så glad att träffa mig.

Jag gav henne min telefonen. ”Skriv din twitter så tar jag kontakt med dig”, sa jag och log. Hon tappade andan och skrev snabbt ner hennes twitter namn. Jag tog ett kort med min telefon och kysste hennes på kinden innan jag vinkade hejdå. När jag gick förbi andra så började dem skrika mitt namn också, jag hann ta några fler bilder med andra fans innan jag behövde sätta mig i den stora svarta bilden som Justin, Scooter och Alfredo redan satt i. Jag satte mig bredvid Alfredo, för Justin satt mellan Scooter och Kenny, med ett stort leende.

Jag kollade på bilden som jag hade tagit med tjej, gick in på hennes twitter och jag började följa henne. Jag kollade på bilderna som hon hade lagt upp och nästan alla var på mig.

”De är så söta”, sa jag och kände mig så rörd av mina fans när jag kollade på andra konton som hade lagt upp bilder på mig.

”Vilka?”, frågade han och jag hörde på hans röst att han var chockad.

”Mina fans såklart, såg ni tjejen jag tog kort med? Hon gav mig hennes twitter och hon har lagt upp massa bilder på mig”, sa jag och isade en av bilderna som hon hade lagt upp.

Jag kollade på Justin och han hade ett stelt leende på läpparna, Scooter och Alfredo också.

”Vad är det?”, frågade jag och tog ner telefonen.

”Inget”, sa Justin kort och jag såg att han ansträngde sig för att le.

”Jo, men ärligt. Vad är det?”, frågade jag och kollade på Alfredo.

”Du hörde inte, så det är ingen ide att berätta”, sa Scooter snabbt när Alfredo hade öppnat munnen för att berätta.

”Hörde vad?”, sa jag och kollade på Scooter. Såklart jag ville veta vad det handlade om nu när dem gjorde så stor grej av det.

”Det var inget Linn”, sa han och knäppte upp sitt säkerhets bälte och satte sig bredvid mig. Så nu satt jag i mitten av honom och Alfredo.

”Okej”, sa jag. Men jag släppte det inte, jag planerade att jag skulle släppa ut svaret direkt när jag var ensam med Justin.

Han log mot mig och la sin arm på mina axlar.

Tyckte ni om förra kapitlet? Snälla låt mig få veta, för jag vet inte annars vad ni gillar att läsa och jag blir verkligen så glad av att ni kommenterar! Kommnetera bara något litet om ni vill att jag ska fortsätta, för om jag inte får så mycket posetiva tankar om min blogg så är det ingen idè för mig att fortsätta. Så om ni har tid över så kommentera bara en fråga om ni inte fattar något, eller skriv bara vad ni vill läsa. Och jag vill också säga tack till er som läser och går in på min blogg, det betyder jätte mycket. Puss

Dagen efter hade Justin åkt tidigt till studion. Han hade åkt utan att väcka mig för han visste att jag ville sova vidare.

Jag och min manager Carrie hade bestämt en lunch träff. Jag vakande två timmar innan vi skulle ses så jag sket i frukosten och fixande på den tiden som blev över.

När jag satt i bilen och körde till restaurangen som vi skulle äta på, började jag tänka på vilka saker hon skulle säga. Jag visste att hon skulle tjata på mig att jag inte tog mitt jobb allvarligt och bara brydde mig om Justin. Men så var det, och jag ville inte göra något åt det.

Jag parkerade och såg att Carrie satt vid ett bord genom restaurangs fönster. Jag skyndade mig in. ”Hej”, sa jag när jag kom fram till bordet.

”Hej Linn, sen som vanligt”, sa hon och skrattade. Hon gav mig en kärleksfull kram och jag skrattade jag också och satte mig mittemot henne.

”Så hur har du haft det?”, frågade hon som om vi inte hade setts på jätte länge.

”Lika bra som förra gången vi träffades”, sa jag och granskade menyn.

”Ja, men man ser ju aldrig dig mer nästan. Du hänger ju bara med Justin”, sa Carrie.

”Ja..”, sa jag och förstod varför hon sagt det. Vi hade faktiskt inte ses så mycket som på fotograferingarna.

”Men hur går det mellan er?”, frågade hon.

”Super bra, men jag pratar om det helst när vi är ensamma”, sa jag och kollade runt på alla människor i restaurang. Det var väldigt fullbokat.

”Ja, juste”, sa hon och knep ihop munnen. Jag skrattade lite av hennes ansiktuttryck, men blev sen seriös av hennes seriösa min. Nu skulle hon säga det.

”Linn, jag vet att du älskar Justin. Men du måste fokusera på ditt jobb, han behöver också det”, sa hon.

”Jag vet att du tycker det, men jag försöker att hinna med båda. Jag älskar Justin och mitt jobb så mycket och jag vet att jag kan klara båda sakerna samtidigt, så tvinga mig inte att välja”, sa jag och tog Carries hand.

”Jag vet jag också, men tänk lite på det.”

”Ja, ja. Nu beställer vi”, sa jag och viftade med handen.

Vi åt och pratade om fotograferingar. Carrie berättade om nya fotograferingar som hon tyckte skulle vara bra för mig och hon visade mig min portfolie och vi bestämde vilka bilder som skulle sättas in. Carrie hade printat ut några bilder från fotograferingen med Justin. Jag log åt bilderna och tänkte på hur de var att träffa honom första gången, jag hade ingen aning att han skulle betyda så mycket för mig.

När jag kom hem smsa jag Justin och frågade hur länge han skulle vara i studion. Han svarade inte på ett långt tag och jag bestämde mig för att inte oroa mig. Istället så bestämde jag mig för att fördröja tiden med att städa huset. Även om det kunde vara den tråkigaste saken man någonsin kunde göra, så var det mysigt. Jag satte på mig myskläder och kopplade in hörlurar och satte på hög musik så låtarna skulle överrösta det höga ljudet från damsugaren.

Jag hade städat i tre timmar och klockan var 6 på kvällen, men fortfarande inget svar från Justin. Så jag satte mig i soffan och ringde upp honom.

”Hej fina”, sa Justin när han svarade och oron släppte genast.

”Hej Justin, vart är du?”, frågade jag.

”Jag är fortfarande i studion och jag kommer nog behöva stanna här i några timmar till. I värsta fall kommer jag behöva sova här så jag kan börja jobba tidigt imorgon, så jag kan komma hem till dig”, sa Justin.

Justin hade aldrig sovit över på studion eller jobbat så hårt under den korta tiden vi hade varit tillsammans. Oron kom tillbaka om hans hälsa, jag visste att han inte sov så många timmar på nätterna och om han fortsatte så skulle han bli väldigt utmattad. Plus att han jobbade så pass mycket att han verkligen behövde sömnen. ”Är du säker?”, frågade jag oroligt.

”Linn oroa dig inte, jag har gjort det många gånger”, sa Justin lugnande, men jag var fortfarande orolig.

”Okej, men lova att du somnar tidigt”, sa jag.

”Ja Linn, jag ringer dig senare ikväll och säger god natt.”

”Okej, älskar dig.”

”Jag älskar dig mer, hej då”, sa han och la på.

Jag visste att jag inte behövde oroa mig, men jag var så rädd om Justin. Jag ville att han skulle ha det bästa och skulle må bäst, och ibland kändes det som att jag inte dög till för att kunna ge det till honom.

Jag kommer ihåg varje ord som Justin hade sagt om sina misstag, men det fick mig inte att må bättre om mig själv, bara i det ögonblicket. Jag ville så gärna må bra, men när jag kollade mig i spegel såg jag bara en ful äcklig person som inte hade något vettigt på jorden att göra. Och jag vägrade att försöka tycka om mig själv, för jag kände mig alltid så självisk. Justin hade absolut ingen aning om vad egentligen om mig själv, och jag ville inte att han skulle oroa sig om mig, det fick mig att känna mig mer självisk. Jag försökte inte att tänka så mycket på mig själv, och lyckades när jag var i Justins närhet. Men så fort jag blev ensam och såg vad jag precis skulle börja äta, fick jag ont i magen. Jag tänkte inte tillåta det att gå för långt att jag skulle börja skada mig själv, men ibland så var det svårt att motstå.

Jag drömde mardrömmar den natten och sov högst tre timmar, men jag låg i min säng till tio på morgonen och kollade bara upp i taket. Jag hade ingen lust att gå upp och medans hade jag ingen lust att ligga kvar i sängen.

Jag gick upp ur sängen och gick in i badrummet. Jag hade sovit med Justins tröja på mig, som luktade som honom.

Jag kollade på min spegelbild, jag hade stora påsar under ögonen och rödsprängda ögon som stirrade tomt tillbaka. Jag blev rädd av min egen spegelbild och tvättade mig om ansiktet för min förhoppning att se lite bättre ut. Men det var ingen speciell skillnad, och tillslut orkade jag inte slösa tid på mig själv.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag kollade hopplöst på mitt städade rum. Jag satte mig på sängen och satte på tv som hängde på väggen andra sidan rummet. Jag satte på netflix och kollade på alla gamla How I Met Your Mother avsnitt. Jag skrattade där det behövdes för att lura mig själv att jag var glad. Jag hatade när killar trodde att man hade sin mens, men nu frågade jag själv. Varför mådde jag så dåligt? Det måste bero på att jag inte har ätit något idag var den lämpligaste anledningen. Det kunde inte bero på att jag saknade Justin för mycket för vi hade inte varit ifrån varandra så länge, men det gjorde ändå ont att inte ha honom i närheten.

Jag gick ner till köket och gjorde en fruksallad, och stekte två ägg. Sen gick jag upp till mitt rum för att fortsatta kolla på de väl kända avsnitten som jag nästan kunde utantill.

Jag fick ett sms och jag ryckte till för jag hade nästan glömt bort att det fanns en värld utanför programmet.

”Hej älskling, kommer hem klockan sex”, skrev Justin och jag blev genast glad igen.

”Okej. Saknar dig”, skrev jag tillbaka.

”Saknar dig mer”, skrev han och jag blev varm i hela kroppen.

Jag kollade på klockan, den var 3 på dagen och jag la ner telefonen. Bara tre timmar tills jag får träffa honom, tänkte jag och satte på programmet igen.

Rät som det var hade klockan hunnit bli sex och det ringde på dörren. Jag sprang ner och hade glömt bort att jag bara hade på mig underkläder och Justins tröja, men jag vände inte. Jag kunde inte vänta tills jag var i hans armar.

Jag öppnade dörren och Justin gick in snabbt. När han var inne slängde jag mig in i hans famn och andades in hans goda lukt. ”Åh, vad jag har saknat dig”, sa jag i hans nacke och kysste den.

Han kramade om mig hårdare. ”Jag älskar dig Linn”, sa han.

”Jag älskar dig mer”, sa jag.

”Det är omöjligt.”

_________________________________________________________________________________________________

Det här kapitlet var inte Justin med så mycket, men det var för att ni skulle få veta lite mer om Linn. Som ni har läst är hon väldigt olycklig, fast hon har det bästa killen. Hon tycker inte om sin kropp, eller hennes inre.

Om ni känner så här, så ta hjälp av någon. Jag vet att det är svårt att tycka om sin kropp, men man måste försöka. Jag har också haft dåligt självförtoende, men det blir bättre varje dag. Så försök med mig och om ni vill så kommentera så kan jag ta kontakt med dig. Jag vill så gärna hjälpa, för jag vet att det inte är ett lyckligt liv.